*Framflyttat till 2017* Höstföredrag med MT: I Stalins våld, fånge 794 berättar

* Framflyttat till 2017 – Mer information kommer.

 

Hej MT-vänner,

sällan har ett föredrag legat så rätt i tiden:

”När Sovjetunionen tågar in i Ungern kommer många av de ungrare som tillhör partisanrörelsen att tas tillfånga. Så även Francesco Kovacs. 1945, 16 år gammal, hamnar Francesco i ett arbetsläger i Gulag. Han döms till tio års fängelse för spionage, sabotage och antisovjetisk verksamhet”.

MT bjuder in till höstföredrag med medlemmen Franseco Kovacs som kommer att berätta om sin tid i sovjetiskt arbetsläger, lärdomar därifrån och hur han överlevde. Fransesco släpper inom kort en bok med namnet ”En överlevares dagbok” och styrelsen är enormt glada över att han tar sig tid att hålla ett föredrag för våra medlemmar.
Datum: 15 dec
Tid: 18.00 (föredraget börjar 18.30 men fika från 18.00)
Plats: Karlavägen 65 (Försvarsutbildarnas lokaler)
Förtäring: Fika kommer att finnas

AFTER WORK MED MT

Kära medlemmar!

Fira in höstmörkret med MT i Försvarsutbildarnas lokaler nu på fredag! Alkoholhaltiga och alkoholfria drycker och snacks kommer under kvällen att finnas till självkostnadspris, och betalas helst med Swish eller kontant. Drop-in från kl. 18.30 med     ett inledande föredrag kl. 19.00, följt av mingel och utgång för de som vill vidare ut i höstnatten!

Dela, bjud in och sprid eventet till kursare som ännu inte är inbjudna! Det blir ett ypperligt tillfälle att träffa alla de där TolkS-vännerna ni ser på tok för sällan.

Anmälan sker till jubileum@militartolkar.org senast torsdag kl. 00.00 – medlemsavgiften kan betalas på plats via Swish om denna ännu inte är betald. Portkod skickas i bekräftelsemailet.

Varmt välkomna!

MT:s styrelse

 

HÖSTENS HELGKURSER – ANMÄL DIG NU!

 

Kära medlemmar, 

På sedvanligt manér vill Militärtolkföreningen härmed gladeligen bjuda in våra medlemmar till höstens helgkurser i språk vid Försvarets Tolkskola. Höstens kurser kommer att gå av stapeln 12-13 november. Repetitionskurser kommer att ges i ryska, arabiska, dari och franska.
 
Kurserna börjar klockan 09:00 på lördagen och slutar ungefär 16:00 på söndagen. Naturligtvis är ni välkommen att dyka upp redan på fredagskvällen för att träffa gamla och nya tolkvänner. På lördagkvällen bjuder MT på en fördrink – mer information om detta kommer. 
 
Ni anmäler er under fliken kalendarium. Där anger ni också om ni behöver logi i anslutning till Tolkskolan (fredag-lördag / lördag-söndag), samt om ni önskar någon form av specialkost. Ange också vilket språk som ni önskar att läsa.
 
Oavsett om ni har brukat ert typspråk varje dag sedan examen, eller om ni lämnade era gloslappar på logementet, hoppas vi att kurserna kommer att vara givande för alla. Om ni inte har betalat in medlemsavgiften för detta år har ni möjlighet att göra detta genom inbetalningsuppgifterna längst ner i detta mail eller på plats på Tolkskolan. 
 
Om ni har några frågor rörande anmälan, kurserna eller login är ni mer än välkomna att höra av er till ordförande Henrik Schildt Lundberg på ordforanden@militartolkar.org eller till eventansvariga Rebecka Carlström på eventansvarig@militartolkar.org.  
 
Sista anmälningsdag är onsdagen den 12 oktober.
 
Välkomna!

 

Tolkarna i Afghanistan är fortfarande i behov av hjälp!

I Hugin & Munin 1/2016 skriver vi att ”Migrationsdomstolen gett tolkarna asyl”, syftandes på ett nyligen avgjort mål. Efter en mer noggrann undersökning visade det sig att domen endast gällde ett fåtal tolkar. Genom den aktuella domen har tre av tolkarna fått uppehållstillstånd i Sverige medan ett tjugotal fortfarande inte fått prövning och är i behov av hjälp.

Föreningsmedlem Tomas Meerits har skrivit en artikel till Hugin & Munin och arbetar på en lösning för att hjälpa dessa tolkar som hjälpt Sverige och är i fara. Om du vill hjälpa till, kontakta honom på tomas@meerits.se eller 0733-451461.

>Artikel av Tomas Meerits

Årsstämma 19/3 2016, med föredrag av Horace Engdahl!

Styrelsen har det stora nöjet att bjuda in alla medlemmar till föreningsstämma och festmiddag på Bärbymässen på Uppsala Garnison lördagen den 19 mars. Den officiella kallelsen kommer tillsammans med valberedningens förslag till ny styrelse att skickas ut så snart det är möjligt.

Vi inleder kvällen med en fördrink kl. 17.30.
18:00 håller Horace Engdahl föredraget Den ryska glädjen. Tankar om Boris Kustodiev.

Boris Kustodiev (1878-1927) var en rysk målare som representerar en annan rysk tradition än den lidandekultens linje som Svetlana Aleksijevitj fortsätter.
Horace Engdahl är författare, litteraturvetare, ledamot i Svenska Akademien och gjorde TolkS GU 67/68.

Efter föredraget genomförs årsstämman följt av middagsbuffé organiserad av inneliggande tolkkadetter vid Försvarets Tolkskola.

Som traditionen bjuder sammanfaller stämmohelgen med helgkurser i språk, denna gång erbjuds ryska, militärfranska och arabiska. Anmälan till dessa kurser görs via ”anmälan till evenemang” som hittas under fliken ”kalendarium” på hemsidan www.militartolkar.org.

Sista anmälningsdatum till stämman och helgkurserna är fredagen den 12 mars. Anmälan till stämman görs via funktionen ”anmälan till evenemang” som hittas under fliken ”kalendarium” på hemsidan www.militartolkar.org.

Om du vill delta vid både helgkurser och årsstämma, fyll i formuläret på hemsidan två gånger.

Ange personnummer för inpassering på garnisonen, e-post, telefon, logibehov samt eventuellt behov av specialkost.

Samla ihop dina MT-vänner och kom på årsstämman!

Tora Candal
Ordförande Befälsföreningen Militärtolkar

Har du frågor? Maila ordforanden@militartolkar.org

Ge tolkarna rätt att söka asyl!

Befälsföreningen Militärtolkarna (MT) sponsrar kampanjen som syftar till att hjälpa de tolkar som varit i svensk tjänst och som vill söka asyl i Sverige.

Bakom kampanjen står Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarna (SVF).

MT:s ordförande Tora Candal är med i nedanstående klipp som förklarar kampanjen närmare:

 

Gå in på http://tolkarna.se/ för mer information!

Fortfarande finns det tolkar kvar i Afghanistan som har tjänstgjort med den svenska försvarsmakten och som fruktar för sina liv. Det är dags att låta dem få söka asyl i Sverige!

Vi samlar nu in pengar till advokatkostnader för 22 tolkar som alla har jobbat för Sverige i Afghanistan mellan åren 2002 och 2014. För sju av dem pågår en rättstvist med Migrationsverket. Övriga saknar ännu juridisk representation.

Vi säger inte att alla ska få komma till Sverige och få uppehållstillstånd. Vi säger endast att tolkarnas rätt till prövning ska säkerställas!

Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarna står bakom denna insamling. Målet är att få ihop 576 875 kronor som oavkortat ska gå till advokatkostnader för tolkarna.

Det är många veteraner som kan vittna om den betydelse som tolkarna har haft under Sveriges insats i Afghanistan. Genom att delta i insamlingen kan du vara med och visa din uppskattning för tolkarnas arbete!

Höstens helgkurser – Anmäl dig nu!

Kära MT-medlem,

Enligt god och anrik tradition anordnar MT varje höst helgkurser på Försvarets tolkskola och denna gång kommer årets helgkurser i språk att gå av stapeln den 7-8 november. MT vill härmed, gladeligen, inbjuda dig till ett gediget upplägg på Tolkskolan. Repetitionskurser kommer att ges i franska, persiska, ryska och arabiska.

Anmälan görs här. Där kan du även ange om du behöver logi på Tolkskolan eller önskar någon form av specialkost.

Kursen börjar klockan 9 på lördag och beräknas hålla på till ungefär 16 på söndag. Det går alldeles utmärkt att dyka upp redan under fredagen för att socialisera och umgås.

Om du har frågor angående kurserna är du välkommen att höra av dig till Marcus Eklund på viceordforanden@militartolkar.org.

Ambitionen är att kurserna ska vara givande för alla, oavsett om man använder språket dagligen eller känner sig ringrostig. Under lördagskvällen bjuder MT på en fördrink – mer info om detta kommer.

Sista anmälningsdag är söndagen den 18 oktober.

Hjärtligt välkommen!

Språket som vapen för fred

MT:s ordförande Tora Candal berättar om sina erfarenheter att jobba som tolk under insatsen i Mali

För att kunna hjälpa till med att skapa fred och säkerhet i internationella insatser krävs samarbete med lokalbefolkning och ömsesidig förståelse. Men hur kommunicerar man när man inte talar samma språk? Tora Candal är militärtolk i både dari och franska och kom för en månad sedan tillbaka från sin andra insats, denna gång i Mali…

Läs hela inlägget här

Årstämman 2015 – På allvar och lek

Skribent: Linnéa Wesslén SOU 13/14

Kvällen den 29:e mars var en kylig sådan. Spåren av den snöfattiga vintern låg kvar i luften med en viss råhet men i vakten på Uppsala garnison gick luckan varm. Den ena finklädda personen efter den andra blev insläppt på området i utbyte mot namn och siffror, för att därefter vika av mot höger. En bit upp efter backen lyste det i Bärbymässen traditionsenligt för Militärtolkarnas årliga förbundsstämma.
Inne i värmen väntade skratt och ett glas med bubbligt innehåll på vardera gäst. För många bestod minglet av välbekanta ansikten och kära återseenden. För andra var rummet fyllt av helt nya bekantskaper. Oavsett så var stämningen på topp, så som det bara blir när så många samlas med något stort gemensamt.

Efter ett tag, då glasen började avslöja bottnar och gästerna verkade fulltaliga öppnades dörrarna till den stora salen. Väl suttna höll generaldirektören för Folke Bernadotteakademin, Sven-Erik Söder, ett föredrag om Israel-Palestina konflikten som väckte stor nyfikenhet och frågvishet. Slutligen tackades föreläsaren för att han hade tagit sig tiden att komma dit och själva stämman kunde inledas. Klockan halv nio förklarades den avslutad och raskt började bord och stolar ta plats i salen i middagsformation. Det bjöds på mat och dryck i variationer som säkerhetsställde att det fanns något för alla att njuta av. Knappt hann man börja äta innan sånghäftet öppnades och ryska, persiska eller arabiska visor fick ton. Sången avlöstes av historier och tal för att inte nämna konversation som varade en bit in på kvällen. Tillslut avrundades tillställningen ute i salongen med en frivillig påtår från baren eller möjligtvis en kopp kaffe med ett litet sött tilltugg.

Till skillnad från de senaste årsstämmorna närvarade inte årets inneliggande kadetter från Tolkskolan eftersom denna kull påbörjade sin utbildning vid årsskiftet och inte som tidigare då den började på hösten. Den kvällen lyste därför flitens lampa uppe i byggnad 56 på Uppsala garnison så som den gör för jämnan, långt efter det att Bärbymässen släckt för kvällen och årets förbundsstämma var över för den här gången.

Tasmanien – En språklig utmaning

Text: Karolina Nyberger TolkS GU 09/10

”Arrived in Tassie, went to Macca’s. Go’ me a cuppa, snag and googies for brekki. Met a shiela and gave he’ a bikkie cuz she cou’ eat the crutch out of a low flying duck! An I slang ma hook.”

Ja, alla har vi väl studerat engelska någon gång i tiden, och jag själv, har alltid levt i någon sorts oförståelse om att min egen var på en något högre nivå. Detta åtminstone tills jag kom till Tasmanien, där jag för första gången mötte livs levande engelsktalande människor som jag ibland inte förstår alls vad de säger. Mitt namn är Karolina Nyberger och denna vår har jag haft ett tio veckors långt kliniskt utbyte i staden Launceston, Tasmaniens andra största stad, för att fördjupa mig i ämnena dermatologi, oftalmologi och otorhinolaryngologi (hud, ögon, öron, näsa och hals) inom ramen för läkarutbildningen.

Tasmanien är en ö och delstat i Australien, belägen omkring 240 kilometer söder om Melbourne. Totalt bor omkring 500 000 människor på ön och dess största stad heter Hobart. Ön fick sitt namn från Abel Tasman, den första att upptäcka ön 1642, i uppdrag av Antonio van Diemen, generaldirektör för nederländska Ostindien. Tasmanien kallades under en lång tid för just Van Diemensland, men Antonio fick slutligen ge vika, och ön blev år 1856 uppkallad efter Tasman istället. Innan européernas ankomst tillhörde Tasmanien aboriginerna men precis som för övriga Australien behandlades de illa och dog av sjukdomar som européerna förde med sig, tillfångatogs eller sköts. Européernas frammarsch bidrog även till att Tasmaniens växt och djurliv fick sig en törn. Regnskog fick ge vika åt industrialiseringen och prisjakt på den, för Tasmanien unika, Tasmanska tigern, bidrog till att arten dog ut i början av 1900-talet. Trots denna törn och mörka del i Tasmaniens historia är växt och djurlivet på Tasmanien fortfarande unikt. Så pass unikt att inte ens växter och frukt från Australien självt får tas in på ön utan noggranna importkontroller och en ynka banan i en ovetande turists handbagage innebära dryga böter. Vad gäller djurlivet är Tasmanien fortfarande nog allra mest känt för den Tasmanska djävulen som även den riskerar att utrotas. Detta på grund av av en aggressiv ansiktstumör som sprids när djävularna biter varandra i ansiktet. Slutligen vill jag också nämna lite om den fångkoloni som bildades i staden Port Arthur i början av 1800-talet då det oftast är just fångkoloni som många människor förknippar Tasmanien med. Fångkolonin i Port Arthur bildades eftersom Brittiska imperiets övriga fångkolonier var fyllda till bredden och det var huvudsakligen de straffångar som begått nya brott, var särskilt besvärliga och upproriska fångar från imperiets övriga fångkolonier eller Storbritanniens allra tyngsta brottslingar som skickades dit. Nog med historielektionen.

Idag är Tasmanien, för de på fastlandet (Australien), mest känt för att vara ett semesterparadis för diverse bushwalks. Det är också en plats det skämtas vilt om att det innebos av lata och efterblivna bönder och således är det endast en plats där man kan pensionera sig på. För fastlandsborna är Tasmanien också känt för ett massmord som skedde i Port Arthur 1996 men den som rest runt och upptäckt Tasmanien vet att det är ett ämne som man bör behandla med försiktighet. Framförallt kring huvudstaden Hobart och Port Arthur självt då många har en personlig anknytning i form av nära och kära som förlorat människor i det fasansfulla dådet där en illvillig gärningsman sköt ihjäl ett flertal människor som kommit för att besöka turistattraktionen Port Arthur.

Karolina Nyberger på restaurang i Melbourne.

Karolina Nyberger på restaurang i
Melbourne.

Så varför skriver jag då om Australien och Tasmanien för er? Dels för att jag blev ombedd om det men också för att jag vill passa på att dela med mig av mina egna erfarenheter. Språket engelska kanske inte kan tyckas vara så exotiskt i sig men jag måste ändå erkänna att det bitvis har känts väldigt exotiskt, åtminstone för mig, och just här nere. När jag växte upp och studerade engelska i högstadiet och gymnasiet minns jag att vi fick studera en rad olika dialekter såsom irländska, Oxford engelska, amerikanska och givetvis australiensiska. Således trodde jag att det inte alls skulle bli några som helst problem med att komma till Tasmanien. Tänk så fel jag kunde ha eftersom det visat sig att min skolaustraliensiska huvudsakligen förmodligen motsvarat en New South Wales eller Victoria dialekt (Sydney, Canberra och Melbourne). Jag glömmer nog aldrig min första egna patient på placeringen här nere som visade sig vara vad fastlandsborna kallar för en riktig ”boagan” (amerikansk motsvarighet hillbilly eller redneck), som pratade så pass otydligt och oförståeligt att jag knappt förstod ett ord.

Nu har jag lärt mig att australiensarna nämligen är mästare på att finna egna förkortningar och slang för olika ord och tar du det ett steg längre och adderar en tasmanier på det hela blir summan oftast ännu värre. Tasmanierna använder nämligen inte bara slang utan de har också en tendens att sätta ihop och förkorta sina meningar till för mig ibland oförståeliga meningar. Ett simpelt ”What is going on?” kan bli ett hemskt ”Skaunon?”. Försök dessutom att föreställa er en trött svensk med kaffe abstinens på morgonrond med uppgift att ta fullständig sjukdomshistoria och status från dessa patienter. Tacka gud för att min första handledare var en pensionerad läkare från Blackpool i England. Gissa om han fick agera tolk åt mig med sin klara brittiska stämma den första tiden? Sakta men säkert har jag adapterat mig till det Tasmanska språket och kulturen. Visst är jag långt ifrån fullärd men jag har lärt mig att man kommer väldigt långt med att ha ett öppnare sinne och vildare fantasi till de ibland underliga ljuden som brukade kallas för fullständiga meningar. Att ha sina koffeindepåer väl fyllda innan första morgonronden klockan sju, förstås har också det blivit A och O.

Nu för tiden hänvisar jag alltid till Tasmanien som Tassie och får jag frågan om Tasmanien är värt ett besök svarar jag alltid: ”Nej – Inte om du tänker spendera fem dagar där. Då är du vad tasmanienborna kallar för en loonie – en person som besöker Tasmanien för att kunna säga att personen varit där. För att verkligen kunna se Tasmaniens skatter och dess mångsidighet måste man spendera mer tid där.” För även om min tid på denna ö har varit kort har Tasmanien redan fått en stor plats i mitt hjärta. För trots diverse språkförbistringar och att jag tvingats bjuda på att jag ibland ser ut som ett frågetecken är Tasmanien en av de vackraste platserna jag någonsin besökt och dess invånare ett av de mest trevligaste och mest hjälpsamma folk jag mött. Har du möjligheten så uppmanar jag dig att besöka denna plats. Dess unika historia och mångsidiga natur med allt från regnskog i väst, kristallklara bukter och valar i söder, karga berg i norr och kritvita stränder i öst kommer inte att göra dig besviken.